Publicerad: 26 juni 2025
Saab JAS 39 Gripen har länge varit Sveriges stolthet inom luftförsvar och ett flaggskepp för svensk försvarsindustri. Med sin avancerade teknologi, flexibilitet och relativa kostnadseffektivitet har Gripen positionerat sig som ett attraktivt alternativ på den internationella marknaden för stridsflygplan.
Men vad kostar egentligen ett Gripen-flygplan? Det enkla svaret är att det beror på flera faktorer: vilken version det handlar om, vilka tillbehör och system som ingår, och vilken typ av kontrakt som förhandlats fram. Gripen finns i flera generationer, från de tidiga A/B-versionerna till de moderna C/D och senaste E/F (Gripen NG) som representerar den mest avancerade teknologin.
I denna artikel kommer vi att utforska de olika prisaspekterna av Gripen, från grundläggande styckpriser till mer komplexa kostnadsstrukturer som inkluderar underhåll, träning, och livscykelkostnader. Vi kommer också att jämföra Gripen med internationella konkurrenter för att ge en fullständig bild av dess position på den globala marknaden.
Saab Gripen-programmet inleddes på 1980-talet med en initial investering från svenska staten på cirka 25,7 miljarder kronor för utveckling och produktion av 140 flygplan. Efter budgetrevisioner justerades detta till 30 enheter till en kostnad av 60,2 miljarder kronor (i 1983 års värde).
De tidiga exportmodellerna av Gripen C/D till länder som Ungern och Sydafrika prissattes mellan 30-50 miljoner dollar per enhet under leasing-till-ägandeskap-arrangemang. Detta var en attraktiv prisnivå jämfört med många konkurrenter på marknaden vid den tidpunkten.
En viktig milstolpe i Gripens prishistoria var Brasiliens köp 2014 av 36 Gripen E/F-plan för 5,44 miljarder dollar, vilket motsvarar cirka 151 miljoner dollar per enhet. Detta kontrakt inkluderade dock betydligt mer än bara flygplanen – även lokal produktionsinfrastruktur, träning, och teknologiöverföring ingick i priset.
I maj 2025 tecknade FMV (Försvarets materielverk) ett nytt kontrakt med Saab värt 2,9 miljarder kronor för ytterligare utrustning till Gripen E-flygplanen. Detta illustrerar hur den pågående utvecklingen och uppgraderingen av Gripen-systemet fortsätter att kräva betydande investeringar från den svenska staten.
Inflationen har naturligtvis påverkat prisbilden avsevärt över tid. Enligt analyser har priserna stigit med cirka 51% sedan 2014, vilket speglas i de senaste förhandlingarna med Colombia om 16 Gripen E/F till en kostnad av 3,65 miljarder dollar, eller cirka 228 miljoner dollar per enhet.
I den internationella marknaden för stridsflygplan konkurrerar Gripen med flera tunga aktörer, inklusive amerikanska F-35 Lightning II och F-16, franska Rafale, och europeiska Eurofighter Typhoon. Hur står sig Gripen prismässigt mot dessa konkurrenter?
Prisjämförelser mellan olika stridsflygplan är komplexa eftersom kontrakt ofta innehåller olika komponenter och tjänster. Men baserat på tillgängliga data kan vi göra vissa jämförelser:
Gripen E/F: Ungefär 228 miljoner dollar per enhet i fullständiga paket enligt de senaste förhandlingarna med Colombia.
F-35A: Cirka 110 miljoner dollar per enhet enligt de senaste produktionsserierna, men totalkostnaden med alla tillbehör och stödsystem kan vara betydligt högre.
Rafale: Ungefär 108 miljoner dollar per basenhet, men mellan 170-240 miljoner dollar med komplett utrustning enligt Perus utvärdering.
F-15EX: Upp till 357 miljoner dollar per enhet för fullt utrustade plan.
F-16V: Cirka 279 miljoner dollar per enhet enligt Filippinernas nyligen genomförda köp.
Dessa jämförelser visar att Gripen E/F inte längre är det "budgetalternativ" som tidigare versioner marknadsfördes som. Istället positioneras planet nu som ett premiumalternativ med avancerade förmågor som konkurrerar direkt med femte generationens flygplan.
I Brasiliens upphandlingsprocess vann Gripen över konkurrenter som erbjöd paket för 7,5-8 miljarder dollar, jämfört med Gripens pris på 4,02 miljarder dollar. Detta indikerar att trots de ökande priserna per enhet förblir Gripen konkurrenskraftig när hela paketet utvärderas.
När det kommer till militära flygplan är inköpspriset bara en del av ekvationen. De totala livscykelkostnaderna – inklusive drift, underhåll, uppgraderingar och utbildning – utgör ofta den största delen av den totala investeringen över flygplanets livslängd.
Här utmärker sig Gripen verkligen. Enligt Aviation Week data har Gripen dramatiskt lägre driftskostnader per flygtimme jämfört med sina konkurrenter. Gripen E kostar cirka 4 700 dollar per flygtimme, medan F-35 kostar ungefär 25 950 dollar, Rafale 14 000 dollar, och F/A-18 mellan 10 000-14 000 dollar.
Denna operativa kostnadseffektivitet är ett av Gripens starkaste försäljningsargument. Under en typisk 30-årig livscykel kan dessa besparingar uppgå till 60-80% jämfört med konkurrerande system.
Thinktanken Breaking Defense har beräknat att Gripen E/F:s totala livscykelkostnader uppgår till cirka 20,5 miljarder dollar per flotta, jämfört med 38,6 miljarder dollar för F-35. Denna dramatiska skillnad visar varför många nationer med begränsade försvarsbudgetar ser Gripen som ett attraktivt alternativ trots det högre initiala priset jämfört med tidigare versioner.
Saabs digitala tvillingsystem för underhåll är en viktig faktor som bidrar till dessa lägre driftskostnader. Prediktiva algoritmer minskar oplanerat underhåll med 35%, vilket ger tillgänglighetsgrader som överstiger 90% – en imponerande siffra för avancerade stridsflygplan.
Framtida prisutveckling för Gripen tyder på en stabilisering runt 220-240 miljoner dollar för kompletta paket. Detta drivs av flera faktorer:
1. Perus pågående förhandlingar om 24 flygplan etablerar en ny riktmärke för Latinamerika
2. Sensorintegrationsuppgraderingar ökar kapacitetströsklarna
3. Initiativ för tillverkningsautomatisering syftar till 15% kostnadsreduktion till 2030
Sverige har i sin vårbudget 2025 godkänt statliga Gripen-försäljningar till Peru, vilket möjliggör förmånliga lån som minskar köparens finansieringskostnader. Sveriges FoU-bidrag på 500 miljoner dollar mellan 2013-2025 har också sänkt Saabs break-even-trösklar.
Exportpotentialen förblir starkast i marknader som värdesätter teknologiöverföring, med Indien och Indonesien som prioriterar industriella partnerskap framför minimering av enhetskostnader. Saabs partnerskap med det brittiska Tempest-projektet kan också omfördela FoU-resurser, vilket potentiellt kan skjuta upp Gripen NG-uppdateringar och förlänga nuvarande produktionsserier.
En intressant utveckling är integrationen av drönarsvärmteknologier, där investeringar i "loyal wingman"-integration (t.ex. Saabs SHARK-projekt) kan omfördela kostnader mot obemannade plattformar. Gripen har en fördel genom sin öppna arkitektur som tillåter integration av tredjepartssystem, vilket upprätthåller kostnadskonkurrenskraften mot monolitiska plattformar som F-35.
Saab Gripen representerar en sofistikerad balans mellan teknologisk ambition, industripolitik och livscykelsekonomi. Medan enhetspriserna har konvergerat med femte generationens flygplan, levererar driftsfördelarna 60-80% besparingar över en 30-årig tjänsteperiod.
För militärer med begränsade budgetar erbjuder Gripens ekonomiska modell möjligheten att upprätthålla trovärdig luftmakt trots ökande ekonomiska begränsningar. Driftskostnaden på 4 700 dollar per timme möjliggör en upprätthöljd övningsintensitet som är avgörande för att bibehålla piloternas kompetens.
Det är viktigt att utvärdera Gripen genom ett totalkostnadsperspektiv snarare än isolerade anskaffningsmått. Även om det initiala priset på omkring 228 miljoner dollar per enhet för de senaste E/F-versionerna kan verka högt, visar den långsiktiga ekonomiska analysen att Gripen fortfarande representerar ett attraktivt värde.
Sammanfattningsvis fortsätter Gripen att utvecklas från sitt ursprungliga koncept som ett kostnadseffektivt alternativ till ett sofistikerat system som konkurrerar direkt med de mest avancerade flygplanen i världen – men som behåller sin ekonomiska fördel genom lägre driftskostnader och högre tillgänglighet över hela livscykeln.
